Jag vet, jag har inte bloggat på HUR länge som helst.
Jag har varit alltför upptagen med att köpa nya skor,
pruta på fejkmärken i bazaren i Istanbul, vara onykter,
jobba sena nätter, ha feber, underhålla släkten,
nätshoppa, betala räkningar, deklarera, kolla på
skräckfilm med Lilla Duktig, premiära nya vattenpipan med
London-gänget, hitta det bästa glosset, ragga upp korkade
kendockor på stureplan, samla ihop skor som behöver
klackas om... kort sagt - ibland är man alldeles för
upptagen med att leva för att kunna skriva om hur det är
att leva.
Dessutom har jag känt mig lite "meh! (infoga axelryckning
här)" inför hela den här bloggrejen. Gofugyourself dissar
kändisar roligare, lilladuktig skriver
bättre om vardagsproblem, allmänna modebloggar går det tretton
på dussinet av (och trendanalyser har ändå
aldrig varit min grej)... varför bloggar jag egentligen? Det
hör ju till saken att jag har en viss tendens att starta upp
ett projekt och sen låta det självdö och tyna bort,
ganska precis som alla mina krukväxter faktiskt. Är det
så att bloggen håller på att dö? Kan
så vara. Oavsett vilket vägrar jag ha dåligt
samvete för att jag inte bloggat, jag har dåligt samvete
för allt annat jag inte gör och jag bloggar ju inte
för någon annans skull än min egen, egentligen.
Ska vi säga så här - bloggen tar en liten
paus på obestämd tid. Kanske vaknar den till igen,
kanske inte. Just nu är solen, värmen, ljuset och
"en-dagens-med-rosé-tack"-tiden på väg med
stormsteg, och då har jag annat för mig. Det borde ni
också ha, förresten! Har du pojkvän - ta honom vid
handen och gå ut och hångla i gröngräset!
Är du singel - gå ut på krogen, ta en kille vid
handen och gå ut och hångla i gröngräset!
Är du extremt trött på allt vad karlar heter -
ladda ipoden med favoritmusiken, ta dig själv vid handen och
lägg dig och egomys i gröngräset! Sitt definitivt
inte inne och läs bloggar hela dagarna.
Tack allihop,
BargainBitch